Bakgrunden till projektet är att många industrispår fått nya ägare sedan Banverket fört över ägarskapet till mindre aktörer som kommuner och industrier. De nya ägarförhållandena gör det angeläget att kontrollera hur rutinerna ser ut eftersom det inte finns någon tradition och erfarenhet hos de nya innehavarna.

Tiotal besök

Totalt ska ett tiotal besök genomföras under året, vilket är ett fåtal av de lokalt ägda industrispåren som finns. Bland annat sker en granskning av innehavarnas internkontroll när det gäller organisation, ansvarsförhållanden och delegeringsordningen samt elsäkerhetsansvaret. Vidare kommer verket även att granska innehavarens interna regler för uppställning av klättringsbara järnvägsfordon. Det långsiktiga målet med projektet är att minska risken för elolycksfall och tillbud genom att regelverket följs.

- Några av de nya anläggningsinnehavarna som jag har varit i kontakt med är inte medvetna om det regelverk som finns, säger projektledare Peter Lindberg. De är dock positiva till den hjälp de får i och med våra besök.

Granskning av rutiner

Vid tillsynen granskas anläggningen och innehavarens rutiner med hjälp av en checklista med bedömningsnivåerna 0-3. En nolla indikerar att inga brister finns. Bedömningsnivån tre indikerar på mycket allvarliga fel där bristerna ska åtgärdas omedelbart alternativt att anläggningen tas ur drift och kopplas från efter beslut av Elsäkerhetsverket.

Innehavaransvaret regleras bl.a i Ellagen (1997:857) 10 kap. ”Ansvar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning” och Starkströmsförordningen (2009:22) avsnittet Skyldigheter §§§ 4, 5, 8. Krav på varselmärkning finns i föreskriften ELSÄK-FS 2008:2 och krav på innehavarens kontroll av elanläggningen finns i föreskriften ELSÄK-FS 2008:3. När det gäller utformningen av elanläggningen gäller att den ska vara utförd enligt de föreskrifter som gällde då anläggningen togs i bruk, nu gällande föreskrift har beteckningen ELSÄK-FS 2008:1 med ändringsföreskrift ELSÄK-FS 2010:1.