Tillsyn visar på otydligt ansvar vid kabelförläggning i mark
En stor del av Sveriges el-infrastruktur ligger dold under våra fötter, osynlig men avgörande för att vår vardag ska fungera. När arbeten sker under mark är det lätt att tro att ansvaret ligger hos någon annan. Men när säkerheten brister märks det ofta först när något redan gått fel.
Efter en riktad tillsyn av regelefterlevnaden vid kabelförläggning i mark, både hos markentreprenadföretag och kommuner, står det nu klart att den nya elsäkerhetslagstiftning som infördes 2017 inte fått önskad effekt. Det finns med andra ord en hel del att göra för att stärka kunskapen; både ute i fält, hos kommunerna och hos oss på Elsäkerhetsverket.
Kommunerna förlitar sig på juridiken
Samtliga fjorton kommuner som granskades var väl medvetna om att de bär ansvar för sina starkströmsanläggningar. Men när spaden väl sätts i marken upplevs ansvaret som otydligt. I praktiken lutar sig många av dem mot entreprenadavtal.
– Man tänker att så länge som avtalet är rätt rent juridiskt, borde markentreprenörsföretagen uppfylla gällande lagstiftning, säger Peter Tunell, elinspektör på Elsäkerhetsverket.
Men tillsynen visar motsatsen. Vid renoveringar och förändringar av befintliga anläggningar, där ansvaret ligger kvar hos kommunen hela vägen, saknas ofta metoder för att följa upp att reglerna verkligen följs. I långa entreprenörskedjor försvinner kraven ofta någonstans på vägen.
– Det blev uppenbart att många inte känner till att skyldigheten för regelefterlevnaden ligger hos beställaren, alltså kommunerna i de här fallen, oavsett hur lång entreprenadkedjan är, fortsätter Peter Tunell.
Entreprenörerna vill göra rätt, men famlar i regelverken
Hos markentreprenadföretagen syntes en annan typ av problem. Två av tre företag kunde inte visa upp något egenkontrollprogram, trots att det är ett lagkrav sedan 2017. Vissa hade registrerat sig inom fel verksamhetstyp. Några var inte registrerade hos Elsäkerhetsverket alls, trots att de utförde elinstallationer.
– Företagen vill göra rätt, men regelverket uppfattas som krångligt och motsägelsefullt, säger Peter Tunell.
En återkommande fråga under tillsynen var varför en elinstallatör för regelefterlevnad (EFR) krävs vid vissa arbeten, men inte i andra liknande uppdrag. När regelverket upplevs otydligt, riskerar efterlevnaden att bli lidande.
Fortsatt behov av riktade kommunikationsinsatser
Det handlar inte om att peka finger. Tillsynen visar istället ett växande behov av stöd, vägledning och tydligare ansvarsfördelning:
- Kommunerna behöver bättre beställarkompetens.
- Beställarna behöver följa upp att efterlevnaden i avtalen och lagstiftningen följs.
- Entreprenörerna behöver tydligare information om vad som gäller.
- Branschen behöver gemensam kunskap för att undvika riskfyllda genvägar.
– Vi fortsätter nu arbetet med att förtydliga reglerna, se över vår webbplats och sprida information för att öka kunskapen i hela kedjan, från beställare till den som står med spaden i handen. För säker el vid kabelförläggning i mark börjar långt innan marken bryts, avslutar Peter Tunell.